Jennie Wadsten: en kärleksförklaring

Standard

Jennies privata bild, stulen från facebook

I maj flyttade jag in i en lägenhet i söder om Stockholm hos en kollega till mig på Nordiska Yogainstitutet: Jennie Wadsten. Nu packar hon sina väskor för att flyga över till Indien i fem månader, så här kommer en kärleksförklaring.

Jennie är yogalärare sedan 2005 och håller klasser på alla möjliga ställen i Stockholm (under det halvår hon befinner sig i Sverige). Hon undervisar klasser i Virya, Anusara, Vinyasa Flow, Ashtanga, Yin, Restorative, pranayama och meditation. Och hon är en såndär yogalärare som helt lever med yogan. Tidigt på morgonen kan hon höras kravlandes omkring på sin matta.

När jag gick min yogalärarutbildning i Viryayoga så (förutom att bli helt förälskad i viryayogan med allt vad den innebär) reflekterade jag en stund över vilka lärarna var i yogaformen, på utbildningen och kanske speciellt på yogaShakti. Det var mest kvinnor, och nästan alla jag mötte var mogna kvinnor med barn, med mest andra mogna kvinnor på sina klasser. Och ibland kunde jag tänka att jag kanske hamnat lite fel, med mina unga år och mina andra sätt att se på och prata om livet.

Och sen föll jag in på en Viryaklass för Jennie. Ni som har gått en klass för henne förstår vad jag menar när jag säger att hon riktigt sprudlade, som en pulserande sol av positiv energi längst fram i yogasalen. Jag kände mig gladare bara av att komma in i rummet! Och med knäppa skämt och en uppfriskande ton guidade hon oss genom en viryaklass med fart och fläkt, fast ändå med noggranna teknik-instruktioner och med omtanke. Och skön, nedvarvande avslappning på slutet. På den tiden hade hon också en glittrande bindi-piercing fasthäftad i pannan, och tillsammans med sina ”bara några stycken”-dread locks och bruna toner såg hon ut som att hon nyss rymt från Anjuna Beach i Goa (vilket förmodligen också var fallet). Och jag kände mig försäkrad om att Viryayoga även kan vara för spralliga hippie-tjejer.

Jennie på viryaklass för Jossan, foto: Sebastian Bäckman

Kanske speciellt efter att jag flyttat in så har hon kommit att bli som en mentor för mig inom yogavärlden. När jag frågade henne bekymrat någon gång om hon kan någonting om axlar, så utbrast hon ”Du, jag VURMAR för axlar!”. När jag kommer med knepiga frågor kring yoga, filosofi eller livet svarar hon alltid på ett upplyftande och pedagogiskt sätt. Och ibland, när jag sitter och tjurar framför min dator med massa mail eller uppsatser som kan lämnas in, kan hon fråga: ”Tre saker som du är tacksam över just nu?”

Framförallt så följer hon sitt hjärta. Och det märks. Allt som Jennie tar sig för brinner hon för. Och nu far hon iväg för att värma upp sig i Indien och undervisa på Brahmani Yoga. Så om du har vägarna förbi Goa så rekommenderar jag starkt att du svänger förbi Anjuna för en klass med henne. Om inte, så kommer hon tillbaka till Stockholm igen i april.

Så jag hoppas att du får grymt fina månader i Indien nu. Och jag hoppas att det går fort tills du är tillbaka igen. Jag önskar att jag lyckats uttrycka iallafall en del av hur stor inspirationskälla du är för mig. Jag tycker att du är himla bra.

 

Här finns Jennies hemsida: www.yogalila.se
Här kan du se Jennies facebookgrupp för att följa hennes yogaäventyr: www.facebook.com/yogalilasweden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s